Ur en bekymrad Svenssons dagbok:

birds-3186341_1920
hansbenn, Pixabay

Kapitel 1: Svanarna

Plötsligt hörs ett öronbedövande, rytmiskt dånande, och jag vänder mig om på skogsvägen för att undvika bilen bakom mig. Men vägen är tom. Jag vänder ansiktet uppåt,  letar med blicken efter flygplanet och undrar vilken modell som låter så? Och då ser jag dem! Svanarna – i en lång, perfekt formad rad! Minst tio stycken. Luften formligen ekar av ljudet från deras smidig-starka vingslag.

Ett privilegium, en ynnest, och ett ögonblick jag aldrig glömmer. Obeskrivligt och obarmhärtigt vackert! Fast i samma stund påminns jag om naturens reträtt, och undrar hur mycket som kommer att finnas kvar när vi är klara med jorden. Kommer svanarna att finnas? Jag tror det.

Många är dock de djur och växter som redan har försvunnit. Fler försvinner just nu och åter andra står på framtidens utrotningslista. Jag tänker på bergsgorillorna, elefanterna, orangutangerna, isbjörnarna, tigrarna, på den sista nordliga trubbnoshörningen och alla andra djur jag aldrig sett eller ens hört talas om, men ändå vill ha kvar. Våra egna djur, vargarna och de andra rovdjuren, som inte får finnas för somliga – hur kommer det att gå för dem? Växterna, insekterna, havens djur?

Kommer vi att lämna någon natur kvar alls, när vi blir nio miljarder? Kommer andra människor att respektera och älska naturen som jag gör, och förtvivlat försvara de sista resterna av det som en gång var hela vår värld? Eller blir allt en väldig stad, där människor och bara människor får finnas och respekteras? Eller ännu troligare: ett väldigt grustag, en enorm öken eller ett stort, försurat hav?

Allt det här tänker jag i detta magiska ögonblick.

Och sedan försöker jag förlåta. Det har jag lärt mig att man skall göra.

Förlåta de som har förstört så många ekosystem, basen för vår existens. Förlåta de som jagar djuren för nöjes skull liksom de som jagar för pengarnas skull. Förlåta de som handlar med djuren, stänger in dem, profiterar på deras lidande. Förlåta de som smutsar ner vår jord för egen vinnings skull, de som vill borra efter olja i Arktis, de som har blivit rika av att skövla regnskogen. Förlåta de som har ställt till hela detta fiasko!

woman-3271591_1920
geralt, Pixabay

Jag måste erkänna att jag inte alltid lyckas. Ibland känner precis som Gustav Fröding i dikten Hunger:

Hunger är stort – och hat,
men vi hatar så smått, kamrat!
Vi tänker på ostron och kalvfilé
och detta att översta våningen se,
skedar och silverfat –
Vi hatar så smått, kamrat!

Och jag tänker på min planet – mitt hem och mitt hjärta och min förtvivlan – som somliga är villiga att äventyra och föröda för ostron, kalvfilé och en silversked! Och jag hungrar efter orörda platser där djuren och växterna får finnas i all sin oskuldsfullhet. Och då hatar jag så smått…

Reality check:

Hela världen sörjer noshörningen Sudans död

Rädda bina

Arktis och isbjörnarna

Hälften av världens djur och växter i fara när klimatet blir varmare

Konsekvenser av klimatförändringarna
WWF.s arbete för hotade djur


 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s