We Don’t Have Time

No-fly klimatkonferens på Earth Day, avdelning två: SOLUTIONS – LÖSNINGAR:

(min sammanfattning av det jag uppfattade som viktigast)

Första talare var Jeffrey D. Sachs, chef för The Earth Institute på Columbia University; troligen den viktigaste ekonomen i världen. 

Vi måste gå från en värld baserad på kol, olja och naturgas till en världsekonomi som inte drivs av kol (= noll utsläpp av fossila energislag) och vi måste göra detta innan århundradets mitt för att ha 2/3 chans att nå Parisavtalets tvågraders miljömål.

Detta är tekniskt möjligt. Vi måste bara se till att allt drivs med hjälp av icke-kolbaserad, förnyelsebar och grön elektricitet. Även bilar och uppvärmning måste drivas med el – i bilarnas fall med batteri –  och vi måste se till att energin används på ett effektivare sätt; något som vi också redan vet hur man gör.

Detta är på ett sätt en klart avgränsad, genomförbar uppgift. Vad som krävs är en långsiktig plan som sträcker sig över de närmsta 25 – 30 åren och det klarar, tyvärr, många länder inte av. De är för oorganiserade rent politiskt, för kortsiktiga i sin planering, för korrupta för att kunna genomföra denna transformation.

Hela programmet är egentligen baserat på tre principer: 1) Inga fossila bränslen. 2) Allt skall vara eldrivet. 3) Användningen av den tillgängliga energin måste effektiviseras.

Sjöfart och stora fordon kommer att behöva hitta nya vägar, men redan idag finns en del stora oceangående fartyg som drivs med väte. Samma sak gäller för flyget: de måste hitta nya bränslen.

Som sagt, tekniken har vi redan – och om vi inte har den, så är tekniska genombrott nära förestående (vi måste till exempel utveckla bättre batterier), men det är inte där problemet ligger. Det är snarare vår förmåga att se framåt, att inse att kolet måste vara utfasat i hela världen till 2050, som brister. Detta är ett internationellt projekt som inte kan lösas enbart på nationell nivå. Dessutom, de stora oljebolagen är alltför inflytelserika bland politikerna. I USA ägs hela den republikanska ledningen av oljeindustrin. Det stora problemet är inte att människor inte känner till klimatförändringarna, utan att oljeföretag och industrier med rötter i 1900-talet försöker driva sina bolag på samma sätt som de alltid har gjort. De blockerar nytänkande och förvränger det politiska systemet bara för att kunna tjäna stora pengar ett par år till. Och de skiter fullständigt i konsekvenserna.

Kina – som har ett tufft arbete framför sig vad gäller utfasning av kol – har tagit initiativ till ett fantastiskt nytt projekt: The Global Energy Interconnection, som är tänkt att fungera som ett globalt nätverk i vilket alla världens förnyelsebara energikällor finns tillgängliga för alla.

Vi befinner oss i sista fasen av en ekonomisk strid. Korrumperade politiker och stora oljebolag bjuder fortfarande hårdnackat motstånd, men det är rörelser som We Don’t Have Time som kommer att bryta oljeindustrins övertag och göra det möjligt för mänskligheten att rädda sig själva.

protest-455714_1920
niekverlaan, Pixabay

Anders Wijkman, medordförande i den globala tankesmedjan Club of Rome.

Anders håller helt med Jeffrey Sachs, men vill lägga till några punkter: I Europa har vi under de senaste 20 åren dragit ner våra utsläpp av CO2 med cirka 20%. Detta har gjorts inom det rådande systemet, vi har skurit ner lite här och lite där. Men för att nå nollutsläpp av CO2 till 2050 behövs något helt annat. Vi måste skapa ett helt nytt system för vår energi, det räcker inte med nedskärningar. Och vi måste investera betydligt mer i förnyelsebar energi än vad vi gör idag.

Mycket inom energibranschen går åt rätt håll, men även andra branscher måste omformas: infrastruktur, transport, textilindustrin, jordbruk, elektronik, stålindustrin. För att framställa stål, till exempel, behöver man med dagens produktionssätt använda kol; plast görs av olja eller naturgas; tyger som polyester görs av olja. Så inom de här områdena måste vi tänka nytt.

Om vi med dagens teknologi bygger upp lika mycket infrastruktur i utvecklingsländerna som vi hittills har gjort i industriländerna, kan vi glömma Parisavtalet. Nya material och nya tillverkningsmetoder måste till.

Nya  odlingsmetoder måste också användas. Ett plogfritt jordbruk, där man satsar på perenna grödor, grödor med djupa rötter och växelbruk, kommer att öka jordens bördighet och vattenhållande förmåga. Dessutom fungerar det som en kolsänka.

Vi har ett antal olika möjligheter. Cirkulär ekonomi (återanvändning, återvinning, renovering och produkter med lång hållbarhet), delad ekonomi (eng. ”sharing economy”), utbyte av gamla material mot nya, är några av dem. Idag kan man bygga flervåningshus i trä i stället för betong och polyester kan bytas ut mot material från skogen, som viskos. Men dessa omställningar kommer inte att ske utan politiska incitament och ramverk! Det kommer att behövas en CO2 skatt för att främja återvunnit material, till exempel.

Sist men inte minst: vi måste skapa en ekonomi som bättre balanserar människans och naturens behov, mellan kortsiktiga och långsiktiga målsättningar och mellan privat konsumtion och allmänna tillgångar.

På frågan ”vad behövs för att påverka våra politiker i rätt riktning” svarar Anders att han ser tre problem som måste överbryggas. Det första är att det finns alldeles för mycket pengar i politiken på många platser på vår jord. Det andra är att våra politiska mandatperioder är för korta. Att behöva gå till val vart 4e år hindrar politiker att tänka långsiktigt. Det tredje problemet är att ekonomin bara fokuserar på kortsiktiga vinster. ”Tanken att företagens maximala vinstuttag skulle vara förenligt med en långsiktig hållbarhet på  planeten är, med tanke på dagens ramverk, löjlig.”

recycle-57136_1920
9355, Pixabay

Tove Ahlström, hållbarhetsexpert:

När Tove arbetade på Apotea rensade hon ut alla produkter som innehöll mikroplaster. Efter ett halvår återkom varorna i sortimentet, men nu utan mikroplaster. Så uppenbarligen går det att tillverka produkter utan mikroplaster, om viljan finns från företagens sida!

Problemet med mikroplaster är att de hamnar i havet och där äts upp av fiskar, som tror att de är plankton. Från fiskarna hamnar sedan mikroplasterna i oss (om man äter fisk, vill säga). Haven är fulla av plast, säger Tove, och snart kommer det att finnas mer plast i haven än fisk.

environment-3336473_1920
SatyaPrem, Pixabay

Richard Bergfors, CEO på Max Hamburgerkedja:

Max jobbar aktivt med att minska sin klimatpåverkan. Man har investerat i grön el, gröna transporter, ingen palmolja, matsvinnet har gått ner till 1%, man planterar träd för att kompensera för det röda köttets negativa miljöpåverkan och försöker även att erbjuda mer vegetariska alternativ. Gröna burgare är en av deras mest lukrativa produkterna någonsin! Målet är att varannan såld burgare inte skall innehålla rött kött utan vara gjord av annat kött, fisk eller helt vegetarisk. Lyckas man med det har man dragit ner sina COutsläpp med 30% på 5 år.

vegetables-752153_1920
congerdesign, Pixabay

Robert Falck, CEO och grundare av Intelligent Movement, E/NRIDE:

Företaget tillverkar självkörande transportfordon som inte avger några utsläpp och dessutom gör trafiken säkrare. Robert har arbetat inom bilindustrin och lämnade branschen eftersom industrin inte tog ansvar för att utveckla fordon med klimatvänliga drivmedel. Teknologin finns men mycket lite händer. ”Vi måste bli väldigt tuffa mot bil- och transportindustrin”, menar Robert, ”för de kunde ha gjort mycket mer tidigare”. Tanken bakom E/NRIDE är att tvinga fram en utveckling inom branschen.

electric-car-2728131_1920
geralt, Pixabay

Cathy Orlando, Citizens Climate Lobby, Kanada:

Citizens Climate Lobby arbetar för att bygga upp den lokala politiska viljan att förhindra klimatförändringarna. Man vill också hjälpa människor att våga använda sin personliga och politiska makt. Rörelsen finns i alla världsdelar förutom Antarktis, och har idag 90000 medlemmar (i Sverige kallas den Klimatsvaret.)

Man utgår från tanken det är politiker som svarar på människors politiska önskemål och inte tvärtom. Vidare anser man att all politik är i grunden lokal – därför måste man förankra den politiska viljan på lokal nivå för att kunna samordna den nationella och internationella globala kampen mot klimatförändringarna. Rent konkret arbetar man med att skapa goda relationer med de lokala politikerna, lokala väljare skriver brev till dem, lokala media involveras, man utbildar det lokala samfundet och man bildar lokala grupper som tillsammans ansvarar för att jobbet blir gjort.

”Vi stödjer ledare som bygger upp den lokala politiska viljan att agera”, säger Cathy. Den globala klimatrörelsen är som ett ekosystem, ju mer rikedom och mångfald den kan uppvisa desto starkare är vi!

man-3365368_1920
rawpixel, Pixabay

Christoffer Friberg, vice ordförande i Energeotek-gruppen:

Vad som behövs i världen i dag är en pålitlig förnyelsebar energikälla som presterar på topp oavsett årstid eller tid på dygnet. En sådan är den geotermiska energin. Längst inne i jordens mitt är det 6000 grader varmt och 99% av jordens innandöme är 1000 grader varmt. Så vi sitter på en extremt het planet. Detta har Island utnyttjat: de täcker i dag hela sitt energibehov med hjälp av geotermisk energi och vattenkraft. Faktum är att de har ett överskott, så en framtida energiexport planeras.

Det företag jag representerar kan göra samma sak som man har gjort på Island. Man kommer att kunna leverera uppvärmning, air-conditioning och elektricitet till alla världens länder på ett rent, förnybart och säkert sätt. Men vi behöver er hjälp, vi behöver ert engagemang, för att få de stora energibolagen att bry sig om att försöka. Så snälla, läs på om geotermisk energi: på vår hemsida finns mycket information, liksom på sidan Climate Reality.

nature-3238991_1920
Hameg, Pixabay

Hanna Lindqvist, kommunikations- och tillväxtchef på Trine:

Trine är en investeringsplattform som arbetar med att hjälpa solcellsföretag i Afrika att hitta investerare. Hanna påpekar att vi måste investera i en hållbar framtid och en nyckelaspekt är finansmarknaden.

Trine har som vision att alla skall ha tillgång till ren energi. Det finns miljontals människor som måste använda fossil energi som kerosene eller diesel för att kunna få ljus på kvällen, som i Kenya till exempel, där det är becksvart så snart solen går ner. Barnen kan inte göra sina läxor i mörkret och folk blir sjuka av ångorna från kerosenet. Så varför har då inte alla tillgång till ren energi? De afrikanska småföretagen behöver mer kapital för att överleva innan företagen börjar gå med vinst. Och därför behövs Trine: de hittar investerar som hjälper småföretagen som levererar solenergi. Investerarna får i sinom tur tur avkastning på sina pengar. Och planeten mår bra.

Det är inte brist på kapital i världen, men det är brist på kapital som investeras i hållbara lösningar! Våra pengar behöver arbeta för en grönare framtid! Verklig förändring kan bara genomdrivas om den fungerar rent ekonomiskt också!

Trine är en av sponsorerna av klimatkonferensen!

apple-589640_1920
geralt, Pixabay

 

 

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s