Äta gris. Är det värt det?

Grisen är ett socialt djur. Som fria lever grisarna i flock, vanligtvis några honor och deras ungar. De gillar att sova nära varandra och ligger ofta nos mot nos. Mamma gris sjunger för sina barn när hon ammar. Som husdjur kan man få en kärleksfull kamrat i sin gris. En kamrat som gillar att sola, bli kliad, leka, lära trix, gå på promenad och utforska världen tillsammans med sin flock/människa. En understimulerad gris kan, precis som en hund, bli riktigt jobbig.

pig-3033965_1920
filinecek, Pixabay

Grisar är mycket intelligenta. Faktum är att de anses ha samma intellektuella kapacitet som barn under tre år. Nyfödda kultingar lär sig i princip direkt att känna igen sina namn. Grisar kan till och med spela joystickstyrda videospel: professor Stanley Curtis från Penn State University, USA, säger: ”Det finns mycket mer som händer i deras hjärnor än vi någonsin har kunnat tänka oss” (1). De är kapabla till abstrakt tänkande.

Grisar är inte smutsiga. Redan timsgamla små kultingar lär sig att gå på toa långt bort från boet. Däremot behöver de bada eller rulla sig i blöt lera, för de kan inte svettas och sänka kroppstemperaturen på samma sätt som vi. Deras luktsinne är lika utvecklat som hundars. ”Tryffelgrisar” är ett känt begrepp. Man har identifierat ett 20-tal olika läten – verbala budskap – bland annat ett som man vet betyder ”jag är hungrig”. I vilt tillstånd äter de rötter, frukter, svamp, maskar, sniglar, as.

chipmunk-pig-1182230_1920
rmoeckel, Pixabay
Källor:
Rädda Djuren Klubben
(1) 10 Fakta
Minigris.nu
Gotlands Djurfristad

esther-the-wonder-pig-changing-the-world-one-heart-at-a-time

Rekommenderar boken ovan: om mannen som köpte en minigris och fick ett kommersiellt slaktsvin. Hemsida: Esther the Wonder Pig

Grisar inom djurindustrin:

Naturligt ägnar grisarna 50% av sin vakna tid till att böka och beta. Inom djurindustrin får de flesta inte komma ut alls. Suggorna får 10 – 15 ungar (fria djur 4 – 5) och klarar ibland inte av att dia alla sina små. Cirka 1/5 av kultingarna dör innan fem veckors ålder. Suggorna blir magra och 1/3 utvecklar liggsår. Smågrisarna avvänjs och skiljs dessutom från sin mamma vid 1 månads ålder (normalt 17 veckor).

När kultingarna har nått slaktsvinsstadiet sätts 10 djur i en 9 kvadratmeter box. Dags för slakt vid 100 kilos vikt, cirka 6 månaders ålder. Bristen på rörelseutrymme, stimulans och trängseln vid mathon (det enda roliga som händer på hela dagen) gör att grisarna uppvisar beteendestörningar (biter i varandras öron och svansar) eller får magsår (12%). Hangrisarna kastreras vid någon dags ålder. Det sker numera med bedövning, men innebär ändå ett trauma för en nyfödd liten varelse.

Sommartid har grisarna svårt att reglera kroppstemperaturen i stallarna. De tvingas kissa och bajsa i den delen av boxan som egentligen inte avsedd för det i syfte att skapa ett eget gyttjebad. De tvingas alltså rulla sig i sin egen avföring, något som en fri gris aldrig skulle göra.

Lagen säger att grisarna skall ha tillräckligt med halm att böka i. Att lagen inte alltid efterlevs står klart när man läst Pelle Strindlund och Henrig Wigs bok (2: s 171):

På var femte gård med smågrisuppfödning hittades fixerade suggor – suggor som står fastlåsta i små burar, vilket är olagligt annat än under mycket speciella omständigheter. På två tredjedelar av anläggningarna var djuren smutsiga eller mycket smutsiga. Döda djur, många gånger inne i boxarna bland de levande grisarna, återfanns på 40% av gårdarna. På 84% var djuren uppenbart sjuka – svaga, halta, hostande, med klåda eller med förlamade fram- eller bakben. På 95% av gårdarna fanns det djur med öppna sår, mest rivsår efter slagsmål, men också bölder, liggsår och stora öppna sår. På mer än hälften av gårdarna kunde man konstatera beteendestörningar, som rörbitning och kannibalism, och en ammoniakhalt över gränsvärdena. På hela 94% av anläggningarna finns ingen eller mycket små mängder halm eller strö, ett krav enligt svensk lag”. 

En veterinär säger (2: s 171): ”Jag menar att grisuppfödning som den vanligen ser ut idag innebär organiserat djurplågeri”.

Transport: Om du har sett en slaktbil någon gång vet du att djuren står tätt sammanpackade. Grisar tvingas dela utrymme med för dem totala främlingar, vilket gör situationen ännu värre. Grisar blir lätt åksjuka och kräks. Ju längre resa desto större risk att djuren utvecklar så kallad Transportsjuka och dör.

På slakteriet bedövas djuren med koldioxid vilket ger upphov till kvävningskänslor, och grisarna kämpar förtvivlat för sina liv innan de tuppar av. Sedan skär man halsen av dem och hänger dem på krokar för att blodet skall rinna ut. Dödsorsak är alltid blodförlust. 2,5 miljoner grisar slaktas varje år i Sverige. Vittnesmål från djurskyddsforskare om inandning av koldioxid: ”Jag tog ett enda andetag, och det kändes som att få en elstöt i lungorna. Det gjorde väldigt ont. Jag backade genast ut i friska luften igen.” (2)

Om har ett starkt psyke, titta på djurrättsalliansens film om grisarnas liv inom djurindustrin:

Källor:

(2) Strindlund, Pelle och Wig, Henrik: Djurens förintelse - människans nazism mot andra arter, Karneval Förlag, 2016

Djurens Rätt

Djurrättsalliansen

Och jag tänker i mitt stilla sinne: Är en kotlett verkligen värd allt detta lidande?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s