Naturbeteskött är inte klimatvänligt!

Har nu lyssnat på Sveriges Radio Sommar i P1 och Feministiskt Initiativs klimatfrukost och kan konstatera att klimatet äntligen börjar få en bred publik. Denna veckan har även Isabella Lövin gått ut offentligt och sagt att hon inte tänker vara tyst längre – klimatet är en kris som måste tas på allvar. Att lösningen innebär en systemförändring är alla seriösa aktörer ense om. Nuvarande ekonomiska system måste omformas och vi måste samverka med naturen och respektera planetens gränser!

I dessa program har man även talat om vikten av att minska vår köttkonsumtion. Så långt okej. Men man har dessvärre också uppmanat folk att äta naturbeteskött för att det är ett bättre val ur klimat- och miljöhänsyn. Det är en förenkling av en komplex situation som i mina ögon gränsar till alternativa fakta!

I större delen av världen ger naturbeteskött faktiskt ett större avtryck på klimat och miljö än de stackars djur som aldrig får komma ut, eftersom många betesdjur går på jordar där det förut vuxit tropisk skog. Typexemplet är Amazonas, där den största anledningen till att man hugger skogen är just ett ökat behov av betesmark! Vår globala köttkonsumtion har ökat 4 gånger om sedan 50-talet vilket kräver enorma arealer för att kunna tillfredställa efterfrågan. När vi hugger skog utan att återplantera släpper vi dels ut koldioxid samtidigt som vi stoppar skogen från att fungera som en kolsänka. Ur klimatsynpunkt behövs alla träd vi kan få – ju fler desto bättre! Importerat naturbeteskött är med andra ord sämre ur klimatsynpunkt än annat kött, svenskt eller inte.

Men i Sverige då, där vi värnar om våra öppna marker och biologiska mångfald?

Naturbetesmark är mark som aldrig har gödslats. Sådan finns det faktiskt mycket lite av i Sverige. ”En naturbetesmark har, i motsats till en kultiverad betesmark, inte påverkats av exempelvis gödsling eller plöjning. I naturbetesmarkerna finns de stora flora- och faunavärdena […]” (miljömålen)

Det är alltså den biologiska mångfalden som är intressant när vi talar om värdet av att bevara öppna marker. Inte klimatet.

De flesta betesdjur går av praktiska skäl på marker som ligger nära den egna gården och dessa marker kan sällan klassas som äkta naturbetesmarker. Det handlar oftast om kultiverade betesmarker, utan några extremt höga naturvärden. De äkta naturbetesmarkerna är magra marker och det går inte att hålla många djur på dem samtidigt. I Sverige är naturbetesmarkerna hotade i dag, framförallt för att ett industrialiserat jordbruk faktiskt förstör dem:

På grund av intensifieringen av jordbruket har arealen naturbetesmarker krympt snabbt sedan 1800-talen. Idag utgör värdefulla betesmarker en mycket liten del – runt 230 000 hektar – av den totala yta som animalieindustrin använder, där bara grönfoder och vall upptar 1 134 500 hektar åkermark. Det är alltså en liten minoritet av dagens djurhållning som leder till en ökad biologisk mångfald medan större delen av jordbruket leder till en minskning. Ändå motiveras animalieproduktionen i stort med mångfald som argument. (Institutet Vethos).

De naturbetesmarker som finns kan vi faktiskt värna om utan köttdjurens hjälp: gräset kan slås och/eller markerna kan betas av andra djurslag med mindre klimatpåverkan, som till exempel hästar. Gräs och växter från naturbetesmarker är dessutom utmärkta gödslingsmedel och kan därmed ersätta gödsel från djur vid växtodling (Institutet Vethos).

horse-1024716_1920
rijaij, pixabay

När man talar om naturbeteskött menar man främst kor. Alla kor (och får) avger den kraftiga växthusgasen metan när de rapar och fiser, oavsett om de står inne eller om de går på naturliga betesmarker. Att påstå att naturbeteskött är klimatvänligt eller mindre klimatskadligt är med andra ord fel.

Däremot skulle man kunna klassa svenskt naturbeteskött som miljövänligt om man bara tar hänsyn till de öppna markerna och den biologiska mångfalden. Men kött, mjölk och äggproduktion – framförallt produktion från stora djur – är ur flera synvinklar inte miljövänligt alls. Vid en jämförelse är all odling av växter betydligt mer miljövänlig, särskilt om odlingen är ekologisk. Några exempel (för siffror och fler exempel, se bloggtexten: ”I Kina äter de Lassie”):

  • Uppfödning av djur kräver enorma mängder vatten.
  • 27% av all mark på jorden används till odling av djurfoder eller som betesmark. I de flesta fall skulle marken i stället kunna användas till odling av växter för direkt konsumtion eller till plantering av träd.
  • Gödsel från djurhållning innehåller mycket kväve och fosfor som läcker ut i våra vattendrag.

Köttkonsumtion kan ses som en form av slöseri, vilket påtalas av Fredrik Eriksson, masterstudent i miljövetenskap:

Begränsad djurhållning på lämplig plats kan visserligen bidra till ökad biologisk mångfald och andra positiva miljöeffekter genom att hålla landskap öppna. Men en kost som innefattar kött sätter generellt större press på miljön på grund av ett enkelt biologiskt faktum: djur är ineffektiva. Endast en bråkdel av de kalorier som kon äter omvandlas till kött och mjölk. (GP Debattartikel)

Visst ger det en härlig sommarkänsla att se korna ute på bete, det är jag den första att hålla med om! Och även om vi sällan ser dem – de går ju på otillgängliga marker – kan djur som går på äkta naturbetesmarker i Sverige nog anses leva bättre liv än de som inte har tillgång till lika mycket utevistelse. Transport och slakt av djur är dock aldrig ”humant”, hur man än vänder och vrider på det. Gängse behandling av djur inom livsmedelsindustrin är, för att tala klarspråk, förfärlig! (För mer information om djurens förhållanden i Sverige, se Djurens Rätt och Djurrättsalliansen. Flera av mina tidigare bloggtexter behandlar också ämnet).

Historiken Yuval Noah Harari ägnar några sidor åt människans relationer med djuren i sin bok ”Sapiens” (2014:461):

Mycket av den rikedom vi skryter över och som skyddar oss mot sjukdomar och svält har vi har vi skaffat oss på bekostnad av apor i laboratorier, mjölkkor och kycklingar på löpande band. Under de senaste två århundradena har tiotals miljarder av dem underkuvats i en industriell exploatering var grymhet aldrig tidigare skådats på planeten Jorden. Om vi endast skulle acceptera en tiondel av vad djurrättsaktivisterna säger, då kan det moderna industriella jordbruket mycket väl utgöra historiens värsta brott (min översättning).

Tilläggas kan att 70 MILJARDER djur slaktas årligen på jorden.

Naturbeteskött är alltså inte klimatvänligt.

Det är tveksamt om det ens kan kallas miljövänligt.

Och det är – i likhet med allt dödande av unga och friska varelser – definitivt inte etiskt!

Källor:

Institutet Vethos  (ypperlig information om öppna marker och biologisk mångfald finns här)

Både rätt och fel om kor och klimatet, debattartikel, Fredrik Hedenius

Att kor rapar och fiser metan är inte problemet, debattartikel, Fredrik Eriksson

Yuval Noah Harari, Sapiens, Harper Perennial, 2014

Omslagsbild: FrankWinkler, pixabay

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s